Sex dagar till Vasaloppet

Nu är det bara sex dagar kvar  till Vasaloppet. Det mesta är ordnat inför utmaningen. Tåg till Mora på lördag förmiddag, logi en kilometer från Mora centrum  och busstransport till Sälen är bokat för länge sedan. Senast klockan 02:30 blir det till att stiga upp. Frukostpannkakor med hallonsylt och bacon får ätas på bussen. Skidvandringen i Sälen startar ju klockan 08:00 så frukosten får lov att avnjutas så sent som möjligt under resan.

Frukost, Vasaloppsmorgon

Frukost, Vasaloppsmorgon

Det som inte är ordnat är mina lågbudgetskidor som inte har någon struktur längre. Jag måste se till att få belagen glidbenägna. Det fungerar inte att behöva staka i nedförsbackar. Fästvallningen är också viktig för mig.  Men den går det att få hyfsad, om det är bra väderleksförhållanden. Egentligen är det bara en sak som gäller och det är målportalen i Mora. Dit ska jag, om jag så ska åka på mina 50 år gamla tjärvallade träskidor.

 

Nio dagar till Vasaloppet

Nu är det bara nio dagar kvar till Vasaloppet. På ett sätt en kort tid, innan det är dags, men på ett annat sätt en lång tid och väntan. Idag börjar Vasaloppsveckan med kortvasan på 30 kilometer. Jag måste erkänna att det hade varit kul att deltaga. Det hade också varit en förträfflig genomkörare inför Vasaloppet.

Jag tycker, att det är enormt imponerande, att arrangörerna lyckas genomföra detta jättearrangemang. Runt 60-70 tusen personer åker något av alla de lopp som erbjuds, Det finns kvinnor som skidar samtliga sex lopp under veckan. Loppen som erbjuds är  Kortvasan, Tjejvasan, öppet spår söndag, öppet spår måndag, stafettvasan och Vasaloppet. Några män åker fem av loppen. Orättvist, eller.. njaa, det finns ingen killvasa och därför kan det maximalt bli fem lopp för män-

Jag nöjer mig med Vasaloppet. Min längtan att höra startskottet ljuda, blir större och större för var dag som går. Nio dagar rusar i rasande fart, hoppas jag, Sedan är det tyvärr otroligt långt till nästa års Vasaloppsvecka!

imagesF0Z3CWXL

10 dagar till Vasaloppet

Nu är det bara 10 dagar kvar till Vasaloppet och nu gäller det att toppa formen, haha :). Visst går det för en vanlig motionär, utan stora ambitioner, att få kroppen att fungera maximalt. När jag var ung och löptränade mycket, lyckades jag hitta formtoppar lite då och då. Likadant var det när jag spelade bangolf. Mitt enkla recept var att träna mycket och sedan minska intensiteten succesivt. Efter några dagars vila kom formen och löpsteget var lätt. Jag svävade liksom fram. Inom bangolfen var det ljuvligt att slå iväg bollen när formen inföll. Redan vid tillslaget kände jag, att jag träffade perfekt.

Johan Olsson laddar just nu för att försöka vinna Vasaloppet. För min del laddar jag för att lyckas genomföra loppet. Om Olsson kommer på tionde plats, blir han säkert besviken. För mig är det en besvikelse om jag tvingas bryta. Men min form, liksom Olssons, kommer att toppas under de dagar som är kvar till utmaningen. Olsson kommer först till Mora och jag kommer så småningom.

I helgen ska jag åka ett par långpass på mina skidor. Efter det ska det bli en kort och snabb runda i nästa vecka. Sedan ska jag vila mig i form. ”Ingen ide att bli övertränad”, hörde jag en rolig prick säga, för några år sedan, efter att ha genomfört ett enda träningspass under det sista kvartalet!

Mot Mora för ett år sedan!

Mot Mora för ett år sedan!

 

11 dagar till Vasaloppet

Nu är det bara 11 dagar kvar till Vasaloppet och det har börjat pirra i kroppen. Idag var det kalasskidväder i Uppsala. Solen lyste från klarblå himmel och det var fem minusgrader. På den utlagda snön, på löparbanan på Studenternas idrottsplats, finslipade jag och några andra gubbar formen inför Vasan. ”Det är en härlig naturupplevelse det här”, skojade en man och åkte varv efter varv på den 400 meter långa och platta banan.

Efter skidpasset och  en varm dusch, åt jag en god brunch med gröt, blåbärssoppa, ägg, kikärtsbiffar och bacon. Bättre än så här kan man inte må tänkte jag. När jag tittade på min yngsta novemberkaktus, som vuxit upp i Stockholm, såg  jag att den för första gången börjat blomma. Tänk, vilken tajming, precis till Vasaloppet!

IMG_2477IMG_2476

 

12 dagar till Vasaloppet

Nu är det bara 12 dagar kvar till Vasaloppet och den mentala träningen är i fokus. Nu gäller det att affirmera och tänka enbart positiva tankar. Vasaloppet är ett roligt äventyr. Det är full fart redan klockan fyra på morgonen vid målområdet i Mora. Tusentals ivriga personer köar till bussarna som kör upp till starten i Sälen. Ett par timmars vila under färden med tankarna ”snart åker jag skidor tillbaka”. Bussarna stannar vid startområdet och det är en stor upplevelse att se den enorma mängden åkare i startfållorna. I min startfålla, led 10, är det många glada och skojfriska personer.

Startskottet ljuder och jag kan se, på långt avstånd, hur elitåkarna stakar iväg. Efter några minuter börjar det röra på sig även i mitt led. Ingen stress, jag kommer så småningom uppför första backen och når Smågan innan repet dras. En mugg vatten och fortsatt skidande till Mångsbodarna. Det är kul att komma till alla kontroller och möta alla glada och ideellt arbetande personer. De serverar blåbärssoppa, buljong, sportdryck, vatten, kaffe och vasaloppsbullar. Det är lika mysigt vid dessa uppdukade bord som att fylla tallriken med alla delikatesser vid en Viking Linebuffé.

Många dråpliga kommentarer sägs av spralliga åkare och massvis av skratt framkallas längs spåret. Jag når Eldris och en behaglig skymning har infunnet sig. Jag har aldrig druckit ett godare kaffe än vad som serveras här. Snart  glider jag in under målportalen i Mora.

Den underbara målportalen.

Den underbara målportalen.

17 dagar till Vasaloppet

Nu är det bara 17 dagar kvar till Vasaloppet, och tankarna har kommit, om hur vädret blir. Skidåkning är en vintersport och då måste man räkna med att det kan bli riktigt kallt. Om temperaturen visar 15-20 minus på morgonen i Sälen, hur mycket kläder behöver jag då? När väl startskottet hörts och jag köat mig upp för första backen, kan jag börja åka upp värmen i kroppen. Men är mina pjäxor och handskar tillräckligt varma för en sträng  kyla? Måste jag ha andningsmask, och se ut som en giftsanerare eller bankrånare? Eller måste jag fästa frosttejp i ansiktet och likna en person som är redo för krig.

Vädret har också betydelse för hur man ska valla skidorna. Tusentals oroliga vasalöpare följer med spänning, kvällen innan loppet, uppdateringar av väderleksrapporter. I mässtältet vid målgången är kommersen i full gång. Allt möjligt säljs förstås men olika sorters skidvalla är mest populärt. En meteorolog, känd från TV, brukar kontinuerligt ge rapporter från den stora scenen i mässtältet. Kvällen innan öppet spår 2014 blev jag intervjuad samtidigt med meteorologen. Efter intervjun passade jag på att fråga vädergurun, när nästa rapport skulle komma. Jag kollade också på vädersidan yr och såg att deras väder var lite annorlunda än vasaloppsmeteorologens. Dumt nog sa jag detta och fick till svar. ” Det skiter jag i!”

Det kan bli regn eller snö. Det kan också bli ett antal varmgrader eller riktigt kallt. De vädersidor som finns, och förutspår på olika sätt, bör man inte lägga så stor vikt vid. Det är faktiskt på det viset att man ska lyssna på Vasaloppsmeteorologen. Då får man en seriös bedömning som ständigt uppdateras. Men just nu gäller, angående vädret: ” Det skiter jag i”!

Värmeväxlare, andningsmask, skyddar luftvägarna vid sträng kyla

Värmeväxlare, andningsmask, skyddar luftvägarna vid sträng kyla

Frosttejp skyddar näsan och kinderna

Frosttejp skyddar näsan och kinderna

18 dagar till Vasaloppet

Nu är det bara 18 dagar kvar till Vasaloppet, och tankarna har kommit, om jag är tillräckligt tränad. Just nu har jag nästan 80 mil på snö. De flesta av milen är åkta i Högbo utanför Sandviken. Inte för intet kallas Högbo för ”Gästriklands skidparadis”. I reklam står det också att läsa: ”Vasaloppet börjar i Högbo”. Årets säsong startade den 14 november. Det var då som det 2 kilometer långa konstsnöspåret öppnade. Den ringa spåravgiften som jag betalat  för att åka i  detta ”Pay and ski spår” är väl investerade pengar.

Högbo.

´                     Högbo konstsnöspår.

Förra året fick jag ihop 60 mil innan Vasaloppet. Året innan åkte jag 50 mil. Med tanke på att jag klarade av att ta mig i mål både 2014 och 2015 borde jag fixa det även i år. Jag började dessutom att åka rullskidor, aldrig gjort tidigare, i somras. Drygt 70 mil asfaltsåkning blev det. Stavgång, core, stakmaskin, långvandringar och 10-mila turer på cykel, har min kropp fått ta del av, precis som tidigare år.

(Nedanför den här texten, bläddra en bit, finns ett fält där ni som läsare kan kommentera. Vad tror ni? Kommer jag att ta mig i mål på Vasaloppet eller inte? Obs, det är bara jag som kan se kommentarerna. Jag måste godkänna innan de blir offentliga. Jag är mycket sparsam med att göra en kommentar offentlig.)

Jag är optimistisk, och tror och vill förstås, ta mig i mål även i år. Jag kommer väl till Mora när solen gått ned och de flesta åskådarna gått hem. Men jag får valuta för startavgiften, eftersom jag får njuta av stämningen och naturen ett halvt dygn. Det är skönt att kämpa men ändå ha lite krafter kvar så man orkar träna dagen efter. Dessutom sägs det, att det är nyttigt att duscha i kallt vatten. Fördelen är också att hetsen är försvunnen vid matserveringen. Jag vet! Jag ska se upp för de där satans repen som stoppar en, för fortsatt färd, om man är för sävlig.

"full fart= haha

                              ”Full fart” haha

 

Utrustning inför Vasaloppet

Nu är det bara 19 dagar kvar till Vasaloppet, och tankarna har kommit, att jag måste se över min utrustning. Några större förändringar och nyinköp ska jag absolut inte göra nu. Det gäller bara att tvätta kalsongerna och lappa skidhandskarna. Pjäxorna gör sin tredje säsong och börjar bli riktigt slitna, men de är väl inkörda och har gett många skavsår och tio blånaglar. Att skaffa nya pjäxor och få nya skavsår är dumt. Vad gäller naglarna får jag byta ut dem innan vandringssäsongen. Skidorna har några repor i belagen, men fungerar ändå utsökt för mig som inte har några större ambitioner, om att sätta personligt på Vasaloppet. Mina stavar har kämpat många mil och jag hade funderingar på att köpa nya. Men jag har nöjt mig med att byta ut handremmarna. Detta var absolut nödvändigt eftersom kardborrebanden inte satte fast längre. Jag borde ha bytt ut dessa redan i början av den här säsongen. Under de sista träningspassen har jag svurit över att de släppt ideligen. Efter några stavtag fick jag försöka få fast den slitna kardborren. När gårdagens stakträningspass, på dryga milen, var genomfört beslutade jag mig för att fixa till handremmarna.

Jag tänkte gå till någon sportaffär för att försöka hitta nya handremmar. Men precis när jag tagit på mig ytterkläderna, kom jag på att jag hade ett par stavar som jag oturligt nog bröt när jag åkte rullskidor i somras. Handremmarna på de avbrutna stavarna, som bara använts ett par gånger, passade trots ett annat märke än mina vinterstavar. Egentligen borde jag också byta ut stavarnas handtag. Korkarna är slitna. Men jag nöjer mig med att linda lite eltejp runt dem.

Ok, då är utrustningen check. Hoppas att det inte händer något med den innan Vasaloppet!

Lite pillrigt. men väldigt enkelt.

                 Pillrigt. men väldigt enkelt.

Perfekt, lite eltejp på det slitna bara...

       Perfekt, lite eltejp på det slitna bara…

 

Valla och Vasaloppet

Nu är det bara 20 dagar kvar till Vasaloppet och tankarna har kommit om hur jag ska valla mina skidor. Skulle jag  påstå att jag är en expert på vallning, då har jag inget omdöme alls. För sisådär 35 år sedan fick jag hedersuppdraget att fixa skidorna till ett syskonbarn. Resultatet blev fullständigt katastrofalt. Den lilla rundan, som skolans personal hade iordningställt, blev förmodligen en av de sista skidturerna för mitt syskonbarn. Glidet var absolut obefintligt. Det förväntansfulla barnet, att få uppleva en roligt skiddag, förbyttes i ilska och tårar. Skiduslingarna gled ju inte ens nedför den lilla backen längs spåret. Men fästet var det inget fel på. Nejdå, snö fastnade under laggarna. Det var nästan så att all snö samlades upp under skidorna så de övriga barnen, under varv två, fick åka på barmark.

Att åka skidor som är bra vallade är otroligt roligt. Med dagens moderna skidor får man alltid hyfsat glid. Om man är duktig på vallning kan man få superglid. Bakhala skidor är mycket tråkigt och enormt slitsamt. Naturligtvis spelar det också in vilket spann ens skidor har. För hårda spann gör det omöjligt att få fäste och för mjuka spann ger dåligt glid. Självklart har det även betydelse, hur duktig skidåkare man är. men jag lovar, inte ens Petter Northug skulle ta sig fram på skidorna som jag vallade till mitt syskonbarn.

Jag har åkt två Vasalopp, öppna spår 2014 och 2015, med dåligt vallade skidor. Första året kladdade jag med mina skidor själv och andra året betalade jag drygt en tusenlapp för ”proffsvallning”. Till både mitt och ”proffsvallarens” försvar ska sägas att väderleken var ogynnsam. Vallningarna, båda åren, gjordes kvällen innan och baserades på vad väderspåmännen trodde. Dock ändrades förhållandena radikalt när det var dags för start. Men, jag genomförde loppen båda åren. Det var tufft men ändå omtumlande kul. Jag ska också säga att det finns vallahjälp längs spåret. Men är man envis och dumdristig, som jag, då ignorerar man det, i det längsta. Förra året tog jag dock hjälp efter halva distansen, i Evertsberg, och jag fick skidor att åka på, som var betydligt mindre bakhala. En enastående service detta med vallahjälp vid kontrollerna. Om man har bakhalt ska man se till att få omvallat! Den tid man förlorar på att köa och få skidorna åkbara tjänar man in sedan.

Hur ska jag valla i år då? Den här säsongen har jag tränat med fästtejp under skidorna. Griptejp som fästtejpen också kallas, ger bra fäste i de flesta fören. Vid nysnö eller isiga förhållanden är tejpen inte så bra. Den ger också ett sämre glid än när man använder burkvalla. Kanske ska jag försöka kleta på något annat än tejpen. Om jag får bra fäste och någorlunda glid skulle jag vara väldigt nöjd.

Hur det än blir så ser jag fram mot Vasaloppet. Det är ett roligt och spännande äventyr att åka de 9 milen!

Hmm... att välja är inte lätt!

         Hmm… att välja är inte lätt!

 

Vart är vi på väg?

” Personal flydde från ett asylboende i Pajala”, läste jag i Svenska Dagbladet  i morse. Personalen larmade polisen och kunde inte göra annat än att ta sin tillflykt till en närliggande byggnad. Vart är vi på väg? Det har vi alla rätt att fundera över. Tyvärr händer det många incidenter på asylboenden runt om i Sverige. Ibland är det bara lite bråk. Men det sker också hot mot personal, mord och misshandel.

Den ansvarslösa massinvandringen är förstås inte bra för någon. Personer som kommer hit får leva sitt liv i flera år i ”stand by läge” i väntan på asyl, en bostad och ett arbete. Att placera människor i exempelvis Pajala  kan inte vara vettigt. Där finns förstås inga arbeten. Lite varstans bor asylsökande där personal lagar mat och städar åt dem. Vissa av de boende tycket säkert att det är bra. De som bor på ett högfjällshotell tycker nog att det är bekvämt under en tid. Men sedan kommer tristessen och frustrationen. Det är då som det kan  hända otäcka saker. Detta är något som man kan ha viss förståelse för. I Sverige är vi också väldigt naiva. Vi tycks tro att så fort en person kommer innanför vårt lands gränser så ändras personens värderingar. På flera asylboenden bor människor med olika trosuppfattningar. I det fall en muslim, jude eller kristen är i fejd med varandra i sina hemländer, så ändras naturligtvis inte deras tro och inställning, bara för att de kommit till Sverige. Internt bråk kan uppstå. Inom islam finns också olika uppfattningar vilket kan leda till osämja. Det är egentligen respektlöst att ” bunta ihop” människor hur som helst.

Vissa personer i Sverige säger:” Jo, men de flyr ju från krig och allt annat är bättre”. Nej, jag vill påstå att alla som kommer till Sverige flyr inte från krig. Vissa kommer till Sverige för att de hört att vi är så generösa. Vi har varit betydligt mera generös tidigare. Men det är definitivt inte längre värdiga liv vi kan erbjuda till alla.

Låt oss hoppas att inte hatet tar överhand och att människor med utländsk bakgrund och som etablerat sig i Sverige, inte får ” klä skott”, för vad som sker exempelvis på asylboenden. En vän till mig som kom till Sverige från Turkiet för femton år sedan uttryckte sin rädsla just för detta. Han hade frågor som många av oss ställer ” Varför tar vi emot så många? Går det inte att pausa invandringen? Hur ska alla få en bostad? Hur ska det gå till att ordna barnomsorg, skola och sjukvård till alla”. Sedan skrattade han till och fortsatte: ” Vad är det för arbeten egentligen som  Lövén pratar om att de ska få”.

Vart är vi på väg? Hoppas att de rätta politiska besluten kan tas och att alla invånare ska få ett bra liv!