Vasaloppet 2017

Japp, då har jag anmält mig och betalat startavgiften till 2017-års 90 kilometersrunda mellan Sälen och Mora. Jag kommer att åka öppet spår måndag. Visserligen hade jag kunnat anmäla mig till Vasaloppet eftersom jag numera omfattas av lojalitetsprogrammet. Det innebär att när man åkt tre 90-kilomerslopp under de senaste sex åren har man förtur att köpa en biljett till Vasaloppet. Jag har ju åkt ett Vasalopp och två öppna spår söndag.

Jag ser redan fram mot att få åka öppet spår måndag. Det är inte samma trängsel och om jag har riktig tur kanske det finns hyfsade skidspår också. Stämningen är densamma i öppet spår som i Vasaloppet. Blåbärssoppan är lika god och funktionärerna är lika trevliga.

Boendet är också redan bokat. Det som återstår är, att fixa resan mellan Uppsala och Mora och mellan Mora och Sälen. Även vallningen av skidorna ska ordnas. Men det får bero ett tag. :) Ja just ja, en viktig detalj. Den kontinuerliga träningen får lov att fortsätta.

Visst skulle jag kunna åka även Vasaloppet 2017. Men jag vill aldrig mera stå längst bak i startled 10. Tänk om jag fick en sponsorplats och fick starta i de främre leden. Det kan jag drömma och skoja om förstås. Men självklart kommer det aldrig att ske. Om jag ska få en bättre startposition måste jag göra mig förtjänt av den, genom att åka fort i ett seedningsgrundande lopp.

Inbromsning vid målgång 2016. Snart dags att accelerera igen

     Inbromsning vid målgång 2016. Snart dags att accelerera igen :)

Face Time, hur funkar det?

Det här med modern teknik, det är inte min starka sida. Eller stark sida, det handlar väl om intresse vilket jag saknar. Dagen före Vasaloppet ringde de från TV4 för att göra en intervju. De frågade om jag hade FaceTime. Njaa, det vet jag inte, sa jag. Visserligen har jag en modern telefon. Det går att ringa i den, skicka sms och vara ute på internet. Det finns en massa andra funktioner också. Förmodligen har jag även Face Time.

Jag lyckades dock inte få igång  Face Time så intervjun gjordes ändå. Men det var väl bra. Otroligt egentligen, för jag satt på tåget mellan Uppsala och Mora.Tänk om det varit för sisådär 40 år sedan. Då hade det inte blivit någon intervju. Utvecklingen har verkligen gått framåt. Detta är förstås både på gott och ont. Bra att man kan ringa viktiga samtal. Men sämre att man alltid kan vara nåbar. Jag kan också känna att det kan bli stressigt med att alltid ha telefonen med sig, och att nästan ha tvångstankar att slaviskt följa vad som sker på Facebook. Men det finns avstängningsknapp på telefonen.

Det var kul att jag var nåbar när TV4 ringde. Jag kan erkänna också att jag gärna velat få igång det där, Face Time. Det blev ändå en bra intervju, som kan ses här. (Intervju med mig ca 3:50 minuter in i programmet)

 

 

Dokusåpan ”Farmen”

Dokusåpan ”Farmen 2016″ lider mot sitt slut. På söndag ska en person få 500 000 kr. Årets upplaga tycker jag är mycket tam och ointressant. Trots detta har jag sett nästan alla avsnitt. Produktionsteamet är ändå enormt skickliga på att försöka få till programmen så de går att se på. Filmmaterial finns det gott om. Cirka 15 timmar film görs varje dag. Det som kommer i TV är 23 minuter. Många ord sägs av deltagarna och händelser sker som aldrig visas. Det ska givetvis finnas en röd tråd. När deltagarna inte riktigt bjuder på sig själva kan man skåda produktionsteamets kreativitet.  Några exempel på detta är; kattungar som  lekar, kor som släpper en blaja eller två skalbaggar som kopulerar för att förstärka något som sägs eller görs av en deltagare.

År 2003 deltog jag i dokusåpan ”Farmen” som spelades in på ett gammalt torp några mil utanför Hedemora. Det var ett roligt äventyr som jag för alltid kommer att bära med mig. Många personer har frågat mig vad det är för regler i ”Farmen”. Något svar har jag inte, därför att reglerna ändras hela tiden för att passa in. Förra året valdes en deltagare vecka efter vecka till ”Storbonde”. I år är det nya regler och ”storbonde” kan en person bara vara två gånger i rad. En bra regeländring eftersom det inte alls var kul med samma ”storbonde” flera veckor i rad. En del av oss som deltagit i såpan tidigare anade att ”storbondetiteln” var köpt.

Ibland är det läggmatcher och rätt som det är, ordnar produktionen en utslagstävling. Allt anpassas för att det ska bli bra TV. När jag deltog brydde jag mig aldrig i, att det inte fanns några exakta regler.  När jag tävlade i en tvekamp var jag skadad i höger hand och i ryggen. Tvekampen gick ut på, att vi som kämpade, höll i  ett rep i varsin ände. Det gällde att dra motståndaren så man kunde fånga tre hästskor för att vinna. För mig var detta fullständigt omöjligt med bara en frisk hand och smärtan i ryggen. Jag beslutade mig därför, att lägga mig ned och ta stöd mot pålen som delade tävlingsarenan. Min plan var att ligga där tills min motståndare skulle tröttna och släppa repet. Då skulle jag enkelt kunna fånga hästskorna. Men plötsligt ändrades reglerna och tvekampen avgjordes på ett annat sätt. Jag var chanslös men det gjorde inget. Men om reglerna inte ändrats hade jag kunnat legat kvar där än idag. Jag ger aldrig upp och tänk vilken bra TV det hade blivit om det i dagarna, 13 år senare, skulle avgöras för att min motståndare äntligen hade tröttnat och givit upp.

Alla som deltagit i ”Farmen” genom åren har säkerligen både dåliga och bra minnen. För min del är det bara roliga minnen. Allt var bara på skoj. Jag kunde aldrig ta det hela med allvar. Än idag kan jag skratta för mig själv när vi gjorde en massa tokiga upptåg. ”Farmen” Sommaren 2003 och även tiden jag deltog i ”Farmen Sydafrika” vid julen samma år, bär jag med mig med stor glädje! Stundtals tänker jag på andra deltagare och på vilken bra TV vi gjorde tillsammans! Vi hade också skyhöga tittarsiffror.

Här låg jag bra

      Här låg jag bra

 

Lite nya upptåg

                              Lite nya upptåg

Jultomte "Farmen Sydafrika"

Jultomte ”Farmen Sydafrika”

Välfärden i Sverige

Vår finansminister, Magdalena Andersson, säger ofta: ”Sveriges ekonomi är god”. Men dagligen hör vi om hur personal inom skola och vård inte har ekonomiska resurser för att klara det som de egentligen är ålagda att göra. Skolresultaten, ”I Europas bästa skola”, haha, rasar betänkligt. För det var väl Europas bästa skola som de rödgröna lovade, före senaste valet, att det skulle bli. Sjukvården är knappt värd att kallas sjukvård längre. Det är enorma köer till operationer och cancerpatienter kan få vänta runt ett halvår på behandling.

Skattehöjningar görs i många landsting men ändå har de sparbeting. Exempelvis i landstingen i Uppsala och Dalarna ska det sparas drygt 300 miljoner kronor. När man spar då drabbas sjuka, äldre och personer med funktionsnedsättningar. Det finns ingen skam hos politikerna över vad de kan försämra för de mest utsatta i samhället. Höjda avgifter och nedskärningar vad gäller rehabilitering klubbas igenom. Även flera  kommuner höjer, eller har redan höjt, skatten. Men likväl blir det dyrare för de som behöver hemtjänst och ledsagning.

Om nu Sverige har så god ekonomi, då borde staten kunna skjuta till pengar, för att skapa förutsättningar för en bra skola. Landstingen borde också kunna få pengar för att bedriva en bra vård för alla. Naturligtvis måste även kommunerna få pengar till sin verksamhet som är till gagn för invånarna.

Ytterligare saker som det går att göra med en god ekonomi är att ta bort den orättvisa pensionärsskatten och likställa tandvård, kostnadsmässigt, med övrig sjukvård. Tandvården är likställd idag med övrig sjukvård vad gäller en lång väntetid. Det kan vara mellan 6- 18 månaders väntetid på att få komma till Folktandvården. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Det är mycket vi kan göra för alla pengar som vi har, eller hur Magdalena Andersson.

För några år sedan lyssnade jag till en SD-politiker vid ett torgmöte i Uppsala. Han sa: ”Vi måste också värna om våra äldre och de med funktionsnedsättningar …”. Ett antal mötessaboterande vänsterextremister skanderade: ”rasist, rasist”. Tyvärr  är det lite så det blivit i vårt land. Vi får inte ha åsikter om vad alla pengarna ska användas till, förutom till invandring. Jag är absolut inte rasist men jag tycker att när kostnaderna enbart för, det som kallas  ”ensamkommande  barn”, under 2016 beräknas landa på 37 miljarder, så borde vi ha råd att även satsa på sjuka, äldre och på personer med funktionsnedsättningar. Just detta borde vara självklart för alla och det är absolut inte rasistiskt. Däremot kan dagens ensidiga politik leda till motsättningar i samhället! Trist är det också att mycket av den fina välfärden i Sverige så snabbt raserats!

Nää, så god är inte vår ekonomi som Andersson försöker lura oss att tro. Vi  lånar just nu massor med pengar för att klara invandringen. Pengar som vi sedan måste betala tillbaka och göra ytterligare nedskärningar i välfärden, tyvärr! Men då har den här regeringen fått lämna och ministrarna kan leva gott på skyhöga avgångsvederlag.

10 dagar efter Vasaloppet

Nu har det gått 10 dagar sedan Vasaloppet. Det är också nästan ett år kvar till nästa Vasalopp. I söndags åkte jag ett långpass i skidspåren i Högbo. Igår blev det en långvandring i Uppsalas snöfria natur. Jag tror inte att jag någonsin varit med om en vinter som varit så snöfattig som i år. År 2014 var det en mycket dålig vinter. Förra året var det ändå sämre med kyla och snö. Den här vintern blev den sämsta. Några decimeter snö hade vi i Uppsala under endast knappt två veckor. Men, man vet aldrig. Kanske kommer vintern i april med köldgrader och massvis med snö.

Jag har inte ställt undan skidorna ännu. Min förhoppning är att det ska gå att åka lite till den här säsongen. Men idag är det 10 grader varmt ute. Fåglarna kvittrar och tror det är vår. Jag ser några löpare som springer i kortärmat och shorts. Solen skiner från en klarblå himmel och snödropparna spirar. Det är otroligt vackert i naturen. Men jag hoppas att vit- och blåsipporna väntar ett tag med att blomma. Det vore trevligt om snödropparna också kunde täckas av mängder av snöflingor.

Snödroppar

Snöflingor

Tre dagar efter Vasaloppet

Nu har det gått tre dagar sedan Vasaloppet. Kroppen är trött och hungrig. Mycket vila och massvis med mat. Idag blir det nog fem rejäla måltider och en tupplur mellan varje magpåfyllning. Det påstås att alla som åker Vasaloppet rasar i vikt. Men det är då bara tillfälligt eftersom suget, inte bara på mat, utan  även på sliskiga sötsaker är äckligt stort. Med förskräckelse konstaterar jag, att sirapsflaskan som stolt stått i ett skåp, plötsligt har förlorat betänkligt i volym.

Trots skavanker och en sliten kropp, har tankarna redan börjat komma, angående nästa års Vasalopp. Jag har funderingar kring vilket av de tre 90 kilometersloppen som jag ska åka. Det finns att välja på öppet spår söndag, öppet spår måndag och Vasaloppet. Öppet spår måndag har ett maxtak på 8000 deltagare. Tänk om jag kunde pricka in en gynnsam väderlek och lyckas starta bland de 5000 första. Det skulle vara så roligt att få njuta i strålande solsken och av hårda skidspår. Fördelen med öppet spår är ju att tiden börjar räknas när man är vid startpunkten. På Vasaloppet går klockan igång när startskottet pangar, År man då längst bak får man ett onödigt tidstillägg och får dessutom åka flera hundra meter längre.

Det enda viktiga för mig är att genomföra de 9 milen men det skulle vara inspirerande och en utmaning att åka på en tid runt 8-9 timmar. Jag är övertygad om att jag hade lyckats med den tiden i år om jag fått starta i de främre leden. Det hade gått smidigare upp för första backen och det hade inte varit lika sönderkörda spår. Jag var mycket bra tränad och i toppform. Men jag är egentligen motståndare till det där med hetsen kring tider. Förutsättningarna är olika och ska aldrig jämföras mellan deltagare, lopp och år. Om jag lyckas hålla igång lika mycket inför nästa år, som jag gjorde inför årets Vasa, då kan jag kanske lyckas med en ny härlig utmaning, utan några tankar på  8-9 timmar. Jag kan genomföra både öppet spår måndag och Vasaloppet. :)

Jag undrar hur mycket jag kommer att vräka i mig då i så fall,  OCH  Se upp alla sirapsflaskor!

Mot nya utmaningar!  haha :)

                              Mot nya utmaningar! haha :)

Två dagar efter Vasaloppet

IMG_2569

 

 

 

 

 

 

Klockstapeln, mytomspunnen.

  Klockstapeln, mytomspunnen.

 

Idag är det två dagar sedan som jag genomförde Vasaloppet. Känslan när man först kommer till klockstapeln, och sedan åker under målportalen i Mora, är obeskrivlig. Mitt mål var att klara loppet vilket jag trott hela tiden sedan jag anmälde mig. Men när jag hade åkt i 35 minuter och endast lyckats ta mig 200 meter var jag ytterst tveksam. Jag tänkte att jag i vart fall fick deltaga och vara med vid starten av det 92:a vasaloppet. Eller, kanske man inte kan säga, vara med i starten. Njaa, sisådär 700-800 meter framför mig skidade eliten iväg. Startled efter startled dundrade upp för första backen. Lite besviken var jag, att jag inte hade någon plats att lägga ned skidorna. Dessutom gick ju tiden. Men efter 10 minuter kunde jag ta bort snön under pjäxorna och spänna fast laggarna. Efter 1 timme och 20 minuter hade jag tagit mig upp för första backen. Detta kan jämföras med, att när jag ett år åkte öppet spår, hade jag den tiden till första kontrollen, Smågan. I år fick jag verkligen kämpa, till första stoppet, för att klara repet som drogs efter två och en halvtimme . I sladdrig snö, absolut inga skidspår, var jag bland de 50 sista åkarna över myrarna till Smågan. Jag klarade reptiden och hade åkt 1 mil på dryga två timmar. Men hade jag åkt lika långsamt till Mångsbodarna, andra kontrollen, hade repet tagit mig. Skulle det inte finnas stopptider, då hade det taget ett dygn för mig i den takten.

När man tittar på TV och ser de fasta fina spåren som eliten och även flera tusen i de främre leden åker i, verkar det lekande lätt. Dock är det så, att när 15000 personer åkt, finns det inte några spår att kunna staka i. Man sladdrar bara hit och dit. Det spelar egentligen ingen roll att man är bra tränad. Skidåkning är det inte och några större möjligheter att ta sig förbi i lämmeltåget finns inte. Arrangörerna vill skapa goda förutsättningar, och gör sitt absolut bästa, även för oss i sista startled. Men det går inte att åka ut och pista spåren med massvis av åkare som slirar hit och dit.

De två sista milen fick jag njuta av en underbar skidåkning. Det blev nypistade skidspår. Det var fullständigt underbart. Jag kände att jag hade så mycket kraft i mina armar och så mycket ork kvar i kroppen. Kul, som sagt, att komma till Mora. Jag var fräsch vid målgången och hade säkerligen kunnat åka ett par mil till om det varit så fina spår som jag hade den sista biten.

Vasaloppet är ett fascinerande arrangemang. Det är fullständigt enormt, att alla som arbetar med detta, lyckas genomföra det på ett så briljant sätt. Stämningen längs banan är underbar, Människor hejar på och ger ny kraft till trötta åkare. Vid kontrollerna arbetar tusentals, glada och trevliga, personer ideellt och delar ut bullar, kaffe, blåbärssoppa med mera.

Det är otroligt många människor som fått uppleva vasaloppstämningen och lyckoruset vid målgång. Men det finns fortfarande massvis med personer som inte gjort det. En uppmaning till alla: om ni någon gång funderat på, kan och har möjlighet att åka Vasaloppet, tycker jag ni ska göra det. Ett tips är också att åka något seedningsgrundande lopp innan. Om man är hyfsat tränad kan man kvalificera sig för att slippa starta i sista ledet. Eller också får man försöka hitta en ”sponsorplats” och stå någonstans i de främre leden. Poängen med detta är att man lättare tar sig fram i bättre spår och har marginaler till reptiderna, i vart fall de första milen.

Oavsett, om man kommer först eller sist till Mora, är man en vinnare. För mig spelar det absolut inte någon roll vad gäller placeringar  eller tider. Jag klarade mig igenom Vasaloppet och min enda motståndare var repet. JAG VANN!

Underbart

                                                             UNDERBART!

1 dag till Vasaloppet

Nu är det bara en dag kvar till Vasaloppet. Eller egentligen, är det bara kvällen och natten kvar innan det är dags. En underbar stämning är det i mässtältet i Mora. Full fart i,  ”tomteverkstaden”, skidvallningen. Massvis med personer köar för att få skidorna körbara. Ett hundratal duktiga vallningsexperter arbetar.

Nummerlappen är hämtad liksom presenten, en mössa, från Axa Sports Club. Magen är fylld med massvis av pasta. Nu är det dags att vila några imagetimmar. Uppstigning sker klockan 02:30.

Mycket kan hända i loppet.  Tyvärr kan det uppstå strul även före.  Busstransporten till  Sälen och hålla rätt på alla prylar måste klaffa. I fjol var jag på plats men det var inte mina skidor. Vad hände när jag åkte ett motionslopp för ett par veckor sedan. Jo, långt innan starttid var jag förberedd. Men tio minuter innan start var jag tvungen  att uppsöka en buske.  Sedan blev det språngmarsch mot starten. Men, elände,  inga skidhandskar. Jag letade o virrade  runt en stund. När jag uppsökte busken för att kasta vatten då kastade jag även handskarna. Lite krångel hör liksom till för mig. Men det brukar alltid lösa sig. Jag ska inte glömma något och inte tappa något. Kanske bara tappa några kilo i vikt under loppet!

 

 

Två dagar till Vasaloppet

Nu är det bara två dagar kvar till Vasaloppet. Jag har sneglat lite på reptiderna. Ni vet, man måste komma till de olika kontrollerna före ett visst klockslag. Från starten till första kontrollen, Smågan, är det 11 kilometer. Jag måste vara där senast klockan 10:30, annars tar repet mig. Alltså 2,5 timmar, vilket jag borde klara. Vid ”öppet spår 2015″  tog jag mig dit på 80 minuter. Jag har vandrat sträckan, med fullpackad ryggsäck, på 2 timmar.

Om det bara vore att skida iväg skulle jag säkerligen vara vid första kontrollen på en timme utan att flåsa. Men jag har respekt för första backen och är orolig för starten. Klarar jag de två första kilometrarna med utrustningen intakt och utan att bli ihjältrampad, då når jag Smågan på mindre än två timmars åktid.

Det är mycket glädje, men det händer många incidenter i  första backen. Alla åkare vill ta sig fram. Ingen vill stå i kö. De flesta är förstås disciplinerade. Men det kan bli bökigt. För två år sedan, öppet spår, inträffade en både irriterande och komisk händelse. Alla saxade i den branta backen och hade förskräckligt bakhalt, snorhalt. En kvinna som jag hade framför mig tappade plötsligt fästet fullständigt. Eftersom jag saxade hade jag skidorna och benen formerade i ett V. Kvinnan rasade bakåt och satte sig mot mig. Det var tungt. Men jag lyckades att hålla mig på benen. ” Nu sätter jag händerna på din rumpa och trycker upp dig”, sa jag. Efter hennes godkännande lyckades manövern. Sedan lämnade jag en meters lucka till henne för att hon lättare skulle ta sig upp för backen. Men ack, en adrenalinstinn herre, såg den lilla luckan och täppte snabbt igen den. Det var bara det att han stod delvis på mina skidor. Och naturligtvis, halkade han omkull. Så småningom tog jag mig upp för backen. Men jag hade våldsamt ont i båda lårens insidor, vilka hade tagit emot stora påfrestningar.

Vid sista kontrollen, Eldris, måste man vara klockan 19:00. Det skulle vara förargligt om repet skulle fånga mig där. Nej, det ska inte hända när jag bara har knappt en mil kvar till Mora. Hellre en rekorderlig kvinna i mitt knä än ett satans rep som stoppar min färd ” I fädrens spår”.

Tagen av, snubbla på repet. Nej tack.

                                                      Tagen av, snubbla på repet. Nej tack.

Kontroll av repstatus vid Eldris. sommaren 2004.

                                             Kontroll av repstatus vid Eldris. sommaren 2004.

 

Tre dagar till Vasaloppet

Nu är det bara tre dagar kvar till Vasaloppet. För mig och för 15799 andra personer, började 2016 års Vasalopp redan klockan 09:00 söndagen den 22 mars 2015. Det var då som anmälan för årets lopp öppnade. Vid 08:30 startade jag min dator och mjukade upp mina fingrar. Jag var beredd! Vid flertalet tillfällen, under veckorna innan, hade jag tränat att snabbt skriva mitt namn och min e-mailadress. Det kanske låter märkligt, men jag var nervös. Klockan blev 09:00. Jag lyckades få upp anmälningsformuläret. Med darrande händer fyllde jag i uppgifterna och tryckte på skicka. Loppet fulltecknades på ny rekordtid, otroliga 83 sekunder. Jag var en av de lyckliga som fick en startplats.

Efter den dagen har jag ägnat många hundratals timmar till träning och motion. Jag har hela tiden varierat aktiviteterna och har aldrig tagit ut mig helt. Det har varit kul med långa cykelturer och heldagsvandringar. Inspirerande har jag tyckt att det varit att träna stavgång, core, jympa och stakmaskin. Några löppass genomförde jag i våras för att orka springa Blodomloppet. Roligt har jag haft på mina rullskidor under sensommaren och hösten. Bäst av allt, naturligtvis, skidåkning i underbar och snöklädd terräng i Gästriklands skidparadis Högbo.

För mig finns inte någon träning – eller tävlingshets. Jag rör på mig för att jag tycker om det, och mår bra av det. Viljan och lusten att klara utmaningar är stark hos mig. Just dessa egenskaper, vilja och lust, är viktiga karaktärsdrag för att kunna genomföra Vasaloppet.

Målet i Mora hägrar! Men jag ska njuta hela vägen från Sälen. Precis lika kul ska jag ha som jag haft under ett års förberedelser. ”Det är vägen som är mödan värt”!

Beviset

                                                     E-mailet, som kom den 23 mars 2015