Älvpromenaden, Avesta-Krylbo

IMG_0865    Älvpromenaden är en vandringsled i Avesta-Krylbo längs Dalälven. Leden sträcker sig på båda sidor om den mäktiga älven. Eftersom sträckan är knappt en mil kan man gå två rundor. Inte bara för den ringa längden, utan också för att det finns mycket att se.

Man passerar det gamla bruket med anor från 1600-talet, kraftverket i Månsbo, Avesta kyrka och tingshuset från 1903. Även Döda Fallen får man uppleva. Döda Fallen är några, för cirka 7000 år sedan, torrlagda vattenfall. Det var där som Dalälven dundrade fram förut.

När jag gick här i helgen hade jag otur därför att regnet öste ned. Jag fick ta det försiktigt i de vackra trätrapporna och de hala broarna/spängerna. I sammanhanget ska jag ge ett bra tips, vilket är är att vandra med paraply. Man slipper regnkläderna, som oavsett kvalitet, klibbar sig obehagligt fast på kroppen.

Jag kan verkligen rekommendera Älvpromenaden. Naturligtvis är det bra om man kan undvika vandring i ösregn. Det är skönt att slippa vara rädd för att halka. Upplevelsen och (minnes)bilderna blir bättre i soligt väder.

 

 

                                               IMG_0621

IMG_0638IMG_0636IMG_0622IMG_0637IMG_0630

IMG_0633 IMG_0644

 

 

 

Kungsleden

IMG_0488 Att vandra är roligt och är dessutom en underbar motionsform. Jag tycker att det är positivt att allt flera personer söker sig till den svenska fjällvärlden. Någon uttalade sig om att det är lugnet man är ute efter. Men jag undrar om det är speciellt lugnt. Kungsleden, mellan Abisko och Nikkaloukta, som är den mest kända sträckan vandras av tusentals personer varje år. Vill man slippa den värsta folkvandringen ska man gå på hösten. Fördelarna med den årstiden är också att det kan vara myggfritt och att naturen klär sig i prunkande höstfärger.

Jag vandrade från Abisko till Nikkaloukta under några höstdagar för ett antal år sedan. Det var en sträcka, drygt 10 mil, som jag gick i ett moderat tempo. Det fanns gott om sängplatser i STF:s fjällstugor så jag behövde inte ha med tält och sovsäck. Jag hade bara liggunderlag och sidenlakan som sovprylar. I övrigt bestod packningen av ombyteskläder och lite mat. Viss proviant handlade jag på fjällstationerna.

Jag hörde att en ”expert” påstod att det inte krävs så mycket för att vandra Kungsleden. Men jag anser att man bör ha tränat en hel del med ryggsäck innan fjälläventyret. Har man hyfsad kondition och en stark rygg får man en njutbar vandring och en betydligt trevligare upplevelse än att man chansar och vandrar iväg otränad.

Många vill också ta sig upp till toppen på Kebnekajse. Det har jag kvar att lyckas med. Jag vet att det ställs stora krav på orken och viljan. Det är inget man bara gör så där ”hej och hå”. Vädret på Kebnekajse kan också bli riktigt drygt att kämpa mot och många har fått avbryta sina toppturer på grund av regn, hagel, kyla och dålig sikt. Ingen dag är den andra lik, väderleksmässigt, vid toppturer eller topptursförsök.

                         

                           IMG_0550IMG_0471

                           IMG_0480IMG_0572                           IMG_0560IMG_0564                          IMG_0569IMG_0485

                         IMG_0552IMG_0497

                        IMG_0576IMG_0577                                                            

Skuleberget och Fäberget, Höga Kusten

I år blev det återigen en visit i Höga Kusten. Det var elfte sommaren i rad som jag vandrade upp till Skulebergets topp. Hela tiden sker en landhöjning på cirka 8 mm per år. Det var därför nästan en decimeter längre att gå i år för att nå toppen, jämfört med för elva år sedan. :)

Helt nyligen har en ny stig som startar vid Docksta friluftsby anlagts. Stigen, som alltså leder upp till Skulebergets topp, är cirka 2,5 kilometer och slingrar sig runt berget. En magnifik utsikt får man njuta av. På vissa ställen är det hyfsat brant så man härligt nog kan få upp flåset. Skuleberget är mitt favoritberg. Det finns flera olika stigar upp till toppen och det är en natur som jag aldrig kan se mig mätt på. Det är lättare att avstå sötsaker, som jag verkligen älskar, än att avstå en vandring på Skuleberget.

Jag hann också besöka mitt näst bästa berg, Fäberget intill Skoved. Fördelen med det berget är att det inte alls är lika frekventerat som Skuleberget. Jag har sällan träffat någon person på Fäberget trots att jag säkert vandrat upp närmare femtio gånger. Jag bodde flera somrar intill berget i flera veckor och vissa dagar gick jag upp och ned två gånger. På Fäberget kan man sitta och filosofera i en lugn atmosfär med en njutbar och vacker utsikt över havet.

På väg mot toppen, Skuleberget

På väg mot toppen, Skuleberget

IMG_0337

IMG_0509

På Skulebergets topp

 

Fäberget

Fäberget

Utsikt från Fäberget

Utsikt från Fäberget

Skuleberget, Höga Kusten

För tionde sommaren i rad vandrade jag en vecka i Höga Kusten. Det går aldrig att se sig mätt på den underbara naturen. En gång Höga kusten är lika med alltid Höga kusten. Tidigare år har jag vandrat hela eller delar av Höga Kustenleden. I år var det fokus på att ta mig till toppen av Skuleberget på olika sätt och från alla väderstreck.

Skulebergets topp når 294 meter över havet och högsta kustlinjen ligger på 286 meter över havsnivån. Detta är världens högsta marina kustlinje.

Förutom en vidunderlig och fantastisk utsikt bjuder Skulebergsvandringen på ett ordentligt konditionsfrämjande pass.

 

 

DSC_0069

IMG_0509

DSC_0136 DSC_0105

Att klättra längs bergsväggen är en stor utmaning. (bild från 2011)

DSC_0150

Att åka linbana är vilsamt.

 

 

Vandring i Älvkarleby

Norduppländska Älvkarleby och trakterna däromkring är otroligt vackra områden att vandra i. Från Marma går Upplandsleden längs Dalälven upp till Älvkarleby och Laxön. Den stålkonstruerade och gungande hängbron över älven ger en extra krydda på vandringen. Har man tur får man vara åskådare när en fiskare fångar en lax. En utsökt buffé, husmanskost, serveras på fiskecampingen i Älvkarleby. Ett perfekt stopp efter cirka 15 kilometers knallande.

IMG_2762

                      Fjärde portionen med mat på väg till magen. Sedan blev det två bakelser!

 

Ledmarkering med orange färg runt träd.

Ledmarkering med orange färg runt ett  träd.

IMG_2759

Hängbron över Dalälven.

Hängbron över Dalälven.

Från campingen i Älvkarleby kan man fortsätta sin vandring, 7 kilometer, längs älven som rinner ut i havet, vid Rullsands bad med härliga sandstränder. Om man sedan går några kilometer till, kommer man ut på Billudden. Udden som är Uppsalaåsens nordligaste del, försvinner längst därute, ned i havet.

Rullsands havsbad.

Rullsands havsbad.

Billudden, stentorg och havtorn.

Billudden, stentorg och havtorn.

 

Vasaloppsleden

 Vasaloppets första backe vid starten i Sälen, klassiska byar såsom Evertsberg, Oxberg, Eldris och målportalen i Mora upplevde jag igen  för några veckor sedan. Nej, jag åkte inte vasaloppet mitt i sommaren. Jag vandrade vasaloppsleden som till stora delar följer vasaloppsspåret och är drygt 90 kilometer.

Det går att vandra leden på tre dagar men om man ska hinna njuta av den omväxlande naturen med barrskog, granskog och myrmarker, behövs några dagar till.  På de oändliga och vackra myrarna är spänger utlagda så alla kan gå torrskodda. På myrarna är det tystnad som ger lugn och ro och det känns som man är i ödemarken. I de berömda byarna med mysiga fäbodar som man vandrar igenom är det inte heller något stoj och stim. Affärerna som tidigare fanns på vissa platser är tyvärr nedlagda pga. dålig lönsamhet. Detta betyder att det inte finns någon proviant att få tag på längs leden vilket innebär att man måste bära med sig mat. Jag hade frystorkat käk vilket fungerade bra. Vatten finns dock vid varje vasaloppskontroll.

Spång över en myr

Spång över en oändlig myr

Övernattningsstugan i Eldris

Övernattningsstugan i Eldris

Vasaloppsleden sköts på ett briljant sätt. Det är bra märkning med tydliga skyltar och orangefärgade  ringar på träden. Ruttna bräder byts kontinuerligt ut på alla spänger. Kojor för övernattning står till förfogande för alla vandrare. Sängar med madrasser, kamin och ved finns i stugorna som i vissa fall ligger intill en sjö eller bäck. Vattendragen ger både möjlighet att  fräscha till sig och att fånga en abborre eller en bäcköring.

Målgång

Målgång

 

Nipleden

Vandring på Nipleden i Sollefteå är verkligen en spännande och annorlunda naturupplevelse. Leden är 27 kilometer och sträcker sig längs Ångermanälven. Landskapet är sagolikt vackert och utsikten magnifik. Jag vandrade leden för tredje gången i helgen. Det känns i kroppen idag, fötterna, benen och lårens baksida, så förutom naturupplevelsen fick jag bra träningspass. Det som utmärker Nipleden är just niporna som bildats vid landhöjningen. Flera enormt branta stigningar är en utmaning och jag lovar att pulsen ökar rejält. På ett par ställen ska man ta sig ned i dalgången. Det är smala stup med sand som underlag. Lite kuslig känsla, men tur för min del, att jag inte är höjdrädd. Vid dessa ställen finns det rep att hålla sig i. Men det är ändå risk att halka och skada sig om man inte är försiktig.  Jag tog det lugnt nedför. Det enda på kroppen som for illa var mina tår. De hasade ned i kängorna. Nya blånaglar har jag nu som minne efter strapatsen. Jag vet att man ska knyta kängorna så hårt som möjligt längst ned mot tårna i nedförsbackar. Men inte ens det hjälper för mig. Som helhet vandrade jag  i relativt högt tempo men stannade vid ett par utsiktsplatser och njöt av de vackra vyerna. Nipleden vill jag gärna rekommendera för alla vandringsintresserade. Man måste inte gå hela leden utan kan välja delar av den.

Magnifik utsikt

Magnifik utsikt

Nipa

Nipa