Vasaloppsarenan

Härligt, då har jag och Carola åter varit ”I fädrens spår”.  Vasaloppsarenan med dess storslagna natur är verkligen underbar oavsett årstid. Den här gången var det cykel som gällde mellan Mora och Sälen by.

IMG_2977

Innan start!

Innan start!

                   IMG_0296 IMG_0293

                   IMG_2951 IMG_2975

Efter att ha övernattat på Moraparkens hotell och njutit av en stadig frukost trampade vi iväg på hyrda cyklar. Fantastisk service av hyrfirman Dala Bike Life vilka levererade cyklarna till hotellet åt oss. 100 km, 95 km cykelvasaspåret till Berga och ytterligare 5 km till Sälen, hade vi framför oss innan vi nådde vår övernattning Wasa Fjällgård.

Två nätter i Sälen tillbringades innan ”återtrampet” till Mora påbörjades. Precis som på vägen upp till Mora och precis som vi gjort i flera år, stannade vi vid Skeppshussjöns fina badplats i närheten av Evertsberg. Men det där med bad var bara att glömma. Med knappt 10 grader i luften och inte mycket högre temperatur i vattnet kändes det inte motiverat att kyla ned sig.

IMG_0287

                          IMG_0288

Flera saker kan inträffa under sådana här äventyr och i den här terrängen. Backe upp och backa ned, stenar och stubbar ställer höga krav på kondition, byxor och cyklar. Konditionen var det inget fel på. Cykelbyxan hade kunnat haft lite tjockare ”blöja” för att slippa rödstjärt. Men det finns alltid lösningar. Carola stoppade en tunn tröja i byxan. Tröjan gjorde det mjukare för rumpan när hon studsade fram. Våra trampdon var bra men min cykel strejkade och fick lov att repareras strax innan Oxberg.  Det var en enorm tur och lycka när jag hittade en man som hade möjlighet att göra min cykel duglig igen.

En snäll och kunnig man fixar min cykel

En snäll och kunnig man fixar min cykel

Naturligtvis cyklade vi under målportalen som är belägen intill Vasaloppsmuseet i Mora. Det var återigen lika mäktigt att göra det. Underbart varje gång, oavsett om det är vandrandes, skidandes eller cyklandes.

IMG_0299

Bara nio månader till Vasaloppet 2018

Är det vettigt att tänka på nästa års Vasalopp redan nu? Ja, absolut! En härlig sommar och en underbar höst har vi framför oss. Slöa på en strandmadrass, grilla och njuta av tropiska kvällar kan vi göra nu :) Men det finns också mycket tid till förberedelser inför Vasan.

Träningen kan varieras i det oändliga med stavgång, löpning, långvandringar, cykling, styrkejympa, rullskidåkning mm. Jag tränar nästan alltid, nuförtiden, i lågintensivt tempo. Idag åkte jag 20 km rullskidor i mysigt tempo.

Jag har lyckats hitta en jämt asfalterad runda på en skogskyrkogård i Uppsala. Sträckan mäter 2 km. Den är naturskön och lagom kuperad och därför blir det aldrig tråkigt trots att jag kör 10 varv. Inget mänskligt stoj och skrän på kyrkogården hörs heller. Väldigt ofta ser jag rådjuren som håller till här. Idag såg jag en hel familj, två vuxna och två kid, som smidigt skuttade omkring. Koltrastarna kvittrade glatt och en stor hackspett bearbetade ett träd i takt med mina stavspetsars ganska hårda ljud när de trycktes mot den svarta asfalten.

Det var ett mycket givande träningspass. Imorgon bitti, efter en dubbelportion gröt med Axas havregryn, får det bli några mil cykel i skogen på min mountainbike.

IMG_0186

IMG_0180

Vasaleden till fots och på cykel

Årets utmaning var att vandra Vasaloppsleden på tre dagar. Vi började första vandringsdagen i Berga, efter övernattning på Manflogården som är belägen intill starten, klockan 06:00. Rosttjärnskojan i Risberg blev vårt första härbärge. Dag två gick vi till Oxberg och övernattade i den välskötta Bygården. Sista dagens vandring gick således från Oxberg till målet i Mora. Massor med mat och bra boende på Moraparkens hotell väntade. Vi var trötta och stolta över att vi hade klarat de 9 milen enligt vår planering.

En dags vila och sedan tog vi bussen från Mora till Sälen för att njuta en gång till av den vackra naturen. På hyrda cyklar trampade vi ”I fädrens spår”. Utan att bli speciellt slitna klarade vi sträckan på nio timmar.

IMG_2959                IMG_2928IMG_2927IMG_1993                                

Rosttjärnskojan

Rosttjärnskojan

Kväll vid Rosttjärn

Kväll vid Rosttjärn

 

                             IMG_2944IMG_2946

Kvällsmat på gång. Egentorkad köttfärs tillreds.

Kvällsmat på gång. Egentorkad köttfärs tillreds.

                                       IMG_2018

IMG_2960

IMG_2961

 

IMG_2963                   IMG_2971IMG_2975                   IMG_2976IMG_2977

                     IMG_2984IMG_2982

 

 

 

 

Vasaloppet 2017

Japp, då har jag anmält mig och betalat startavgiften till 2017-års 90 kilometersrunda mellan Sälen och Mora. Jag kommer att åka öppet spår måndag. Visserligen hade jag kunnat anmäla mig till Vasaloppet eftersom jag numera omfattas av lojalitetsprogrammet. Det innebär att när man åkt tre 90-kilomerslopp under de senaste sex åren har man förtur att köpa en biljett till Vasaloppet. Jag har ju åkt ett Vasalopp och två öppna spår söndag.

Jag ser redan fram mot att få åka öppet spår måndag. Det är inte samma trängsel och om jag har riktig tur kanske det finns hyfsade skidspår också. Stämningen är densamma i öppet spår som i Vasaloppet. Blåbärssoppan är lika god och funktionärerna är lika trevliga.

Boendet är också redan bokat. Det som återstår är, att fixa resan mellan Uppsala och Mora och mellan Mora och Sälen. Även vallningen av skidorna ska ordnas. Men det får bero ett tag. :) Ja just ja, en viktig detalj. Den kontinuerliga träningen får lov att fortsätta.

Visst skulle jag kunna åka även Vasaloppet 2017. Men jag vill aldrig mera stå längst bak i startled 10. Tänk om jag fick en sponsorplats och fick starta i de främre leden. Det kan jag drömma och skoja om förstås. Men självklart kommer det aldrig att ske. Om jag ska få en bättre startposition måste jag göra mig förtjänt av den, genom att åka fort i ett seedningsgrundande lopp.

Inbromsning vid målgång 2016. Snart dags att accelerera igen

     Inbromsning vid målgång 2016. Snart dags att accelerera igen :)

10 dagar efter Vasaloppet

Nu har det gått 10 dagar sedan Vasaloppet. Det är också nästan ett år kvar till nästa Vasalopp. I söndags åkte jag ett långpass i skidspåren i Högbo. Igår blev det en långvandring i Uppsalas snöfria natur. Jag tror inte att jag någonsin varit med om en vinter som varit så snöfattig som i år. År 2014 var det en mycket dålig vinter. Förra året var det ändå sämre med kyla och snö. Den här vintern blev den sämsta. Några decimeter snö hade vi i Uppsala under endast knappt två veckor. Men, man vet aldrig. Kanske kommer vintern i april med köldgrader och massvis med snö.

Jag har inte ställt undan skidorna ännu. Min förhoppning är att det ska gå att åka lite till den här säsongen. Men idag är det 10 grader varmt ute. Fåglarna kvittrar och tror det är vår. Jag ser några löpare som springer i kortärmat och shorts. Solen skiner från en klarblå himmel och snödropparna spirar. Det är otroligt vackert i naturen. Men jag hoppas att vit- och blåsipporna väntar ett tag med att blomma. Det vore trevligt om snödropparna också kunde täckas av mängder av snöflingor.

Snödroppar

Snöflingor

Tre dagar efter Vasaloppet

Nu har det gått tre dagar sedan Vasaloppet. Kroppen är trött och hungrig. Mycket vila och massvis med mat. Idag blir det nog fem rejäla måltider och en tupplur mellan varje magpåfyllning. Det påstås att alla som åker Vasaloppet rasar i vikt. Men det är då bara tillfälligt eftersom suget, inte bara på mat, utan  även på sliskiga sötsaker är äckligt stort. Med förskräckelse konstaterar jag, att sirapsflaskan som stolt stått i ett skåp, plötsligt har förlorat betänkligt i volym.

Trots skavanker och en sliten kropp, har tankarna redan börjat komma, angående nästa års Vasalopp. Jag har funderingar kring vilket av de tre 90 kilometersloppen som jag ska åka. Det finns att välja på öppet spår söndag, öppet spår måndag och Vasaloppet. Öppet spår måndag har ett maxtak på 8000 deltagare. Tänk om jag kunde pricka in en gynnsam väderlek och lyckas starta bland de 5000 första. Det skulle vara så roligt att få njuta i strålande solsken och av hårda skidspår. Fördelen med öppet spår är ju att tiden börjar räknas när man är vid startpunkten. På Vasaloppet går klockan igång när startskottet pangar, År man då längst bak får man ett onödigt tidstillägg och får dessutom åka flera hundra meter längre.

Det enda viktiga för mig är att genomföra de 9 milen men det skulle vara inspirerande och en utmaning att åka på en tid runt 8-9 timmar. Jag är övertygad om att jag hade lyckats med den tiden i år om jag fått starta i de främre leden. Det hade gått smidigare upp för första backen och det hade inte varit lika sönderkörda spår. Jag var mycket bra tränad och i toppform. Men jag är egentligen motståndare till det där med hetsen kring tider. Förutsättningarna är olika och ska aldrig jämföras mellan deltagare, lopp och år. Om jag lyckas hålla igång lika mycket inför nästa år, som jag gjorde inför årets Vasa, då kan jag kanske lyckas med en ny härlig utmaning, utan några tankar på  8-9 timmar. Jag kan genomföra både öppet spår måndag och Vasaloppet. :)

Jag undrar hur mycket jag kommer att vräka i mig då i så fall,  OCH  Se upp alla sirapsflaskor!

Mot nya utmaningar!  haha :)

                              Mot nya utmaningar! haha :)

Två dagar efter Vasaloppet

IMG_2569

 

 

 

 

 

 

Klockstapeln, mytomspunnen.

  Klockstapeln, mytomspunnen.

 

Idag är det två dagar sedan som jag genomförde Vasaloppet. Känslan när man först kommer till klockstapeln, och sedan åker under målportalen i Mora, är obeskrivlig. Mitt mål var att klara loppet vilket jag trott hela tiden sedan jag anmälde mig. Men när jag hade åkt i 35 minuter och endast lyckats ta mig 200 meter var jag ytterst tveksam. Jag tänkte att jag i vart fall fick deltaga och vara med vid starten av det 92:a vasaloppet. Eller, kanske man inte kan säga, vara med i starten. Njaa, sisådär 700-800 meter framför mig skidade eliten iväg. Startled efter startled dundrade upp för första backen. Lite besviken var jag, att jag inte hade någon plats att lägga ned skidorna. Dessutom gick ju tiden. Men efter 10 minuter kunde jag ta bort snön under pjäxorna och spänna fast laggarna. Efter 1 timme och 20 minuter hade jag tagit mig upp för första backen. Detta kan jämföras med, att när jag ett år åkte öppet spår, hade jag den tiden till första kontrollen, Smågan. I år fick jag verkligen kämpa, till första stoppet, för att klara repet som drogs efter två och en halvtimme . I sladdrig snö, absolut inga skidspår, var jag bland de 50 sista åkarna över myrarna till Smågan. Jag klarade reptiden och hade åkt 1 mil på dryga två timmar. Men hade jag åkt lika långsamt till Mångsbodarna, andra kontrollen, hade repet tagit mig. Skulle det inte finnas stopptider, då hade det taget ett dygn för mig i den takten.

När man tittar på TV och ser de fasta fina spåren som eliten och även flera tusen i de främre leden åker i, verkar det lekande lätt. Dock är det så, att när 15000 personer åkt, finns det inte några spår att kunna staka i. Man sladdrar bara hit och dit. Det spelar egentligen ingen roll att man är bra tränad. Skidåkning är det inte och några större möjligheter att ta sig förbi i lämmeltåget finns inte. Arrangörerna vill skapa goda förutsättningar, och gör sitt absolut bästa, även för oss i sista startled. Men det går inte att åka ut och pista spåren med massvis av åkare som slirar hit och dit.

De två sista milen fick jag njuta av en underbar skidåkning. Det blev nypistade skidspår. Det var fullständigt underbart. Jag kände att jag hade så mycket kraft i mina armar och så mycket ork kvar i kroppen. Kul, som sagt, att komma till Mora. Jag var fräsch vid målgången och hade säkerligen kunnat åka ett par mil till om det varit så fina spår som jag hade den sista biten.

Vasaloppet är ett fascinerande arrangemang. Det är fullständigt enormt, att alla som arbetar med detta, lyckas genomföra det på ett så briljant sätt. Stämningen längs banan är underbar, Människor hejar på och ger ny kraft till trötta åkare. Vid kontrollerna arbetar tusentals, glada och trevliga, personer ideellt och delar ut bullar, kaffe, blåbärssoppa med mera.

Det är otroligt många människor som fått uppleva vasaloppstämningen och lyckoruset vid målgång. Men det finns fortfarande massvis med personer som inte gjort det. En uppmaning till alla: om ni någon gång funderat på, kan och har möjlighet att åka Vasaloppet, tycker jag ni ska göra det. Ett tips är också att åka något seedningsgrundande lopp innan. Om man är hyfsat tränad kan man kvalificera sig för att slippa starta i sista ledet. Eller också får man försöka hitta en ”sponsorplats” och stå någonstans i de främre leden. Poängen med detta är att man lättare tar sig fram i bättre spår och har marginaler till reptiderna, i vart fall de första milen.

Oavsett, om man kommer först eller sist till Mora, är man en vinnare. För mig spelar det absolut inte någon roll vad gäller placeringar  eller tider. Jag klarade mig igenom Vasaloppet och min enda motståndare var repet. JAG VANN!

Underbart

                                                             UNDERBART!

Två dagar till Vasaloppet

Nu är det bara två dagar kvar till Vasaloppet. Jag har sneglat lite på reptiderna. Ni vet, man måste komma till de olika kontrollerna före ett visst klockslag. Från starten till första kontrollen, Smågan, är det 11 kilometer. Jag måste vara där senast klockan 10:30, annars tar repet mig. Alltså 2,5 timmar, vilket jag borde klara. Vid ”öppet spår 2015″  tog jag mig dit på 80 minuter. Jag har vandrat sträckan, med fullpackad ryggsäck, på 2 timmar.

Om det bara vore att skida iväg skulle jag säkerligen vara vid första kontrollen på en timme utan att flåsa. Men jag har respekt för första backen och är orolig för starten. Klarar jag de två första kilometrarna med utrustningen intakt och utan att bli ihjältrampad, då når jag Smågan på mindre än två timmars åktid.

Det är mycket glädje, men det händer många incidenter i  första backen. Alla åkare vill ta sig fram. Ingen vill stå i kö. De flesta är förstås disciplinerade. Men det kan bli bökigt. För två år sedan, öppet spår, inträffade en både irriterande och komisk händelse. Alla saxade i den branta backen och hade förskräckligt bakhalt, snorhalt. En kvinna som jag hade framför mig tappade plötsligt fästet fullständigt. Eftersom jag saxade hade jag skidorna och benen formerade i ett V. Kvinnan rasade bakåt och satte sig mot mig. Det var tungt. Men jag lyckades att hålla mig på benen. ” Nu sätter jag händerna på din rumpa och trycker upp dig”, sa jag. Efter hennes godkännande lyckades manövern. Sedan lämnade jag en meters lucka till henne för att hon lättare skulle ta sig upp för backen. Men ack, en adrenalinstinn herre, såg den lilla luckan och täppte snabbt igen den. Det var bara det att han stod delvis på mina skidor. Och naturligtvis, halkade han omkull. Så småningom tog jag mig upp för backen. Men jag hade våldsamt ont i båda lårens insidor, vilka hade tagit emot stora påfrestningar.

Vid sista kontrollen, Eldris, måste man vara klockan 19:00. Det skulle vara förargligt om repet skulle fånga mig där. Nej, det ska inte hända när jag bara har knappt en mil kvar till Mora. Hellre en rekorderlig kvinna i mitt knä än ett satans rep som stoppar min färd ” I fädrens spår”.

Tagen av, snubbla på repet. Nej tack.

                                                      Tagen av, snubbla på repet. Nej tack.

Kontroll av repstatus vid Eldris. sommaren 2004.

                                             Kontroll av repstatus vid Eldris. sommaren 2004.

 

Tre dagar till Vasaloppet

Nu är det bara tre dagar kvar till Vasaloppet. För mig och för 15799 andra personer, började 2016 års Vasalopp redan klockan 09:00 söndagen den 22 mars 2015. Det var då som anmälan för årets lopp öppnade. Vid 08:30 startade jag min dator och mjukade upp mina fingrar. Jag var beredd! Vid flertalet tillfällen, under veckorna innan, hade jag tränat att snabbt skriva mitt namn och min e-mailadress. Det kanske låter märkligt, men jag var nervös. Klockan blev 09:00. Jag lyckades få upp anmälningsformuläret. Med darrande händer fyllde jag i uppgifterna och tryckte på skicka. Loppet fulltecknades på ny rekordtid, otroliga 83 sekunder. Jag var en av de lyckliga som fick en startplats.

Efter den dagen har jag ägnat många hundratals timmar till träning och motion. Jag har hela tiden varierat aktiviteterna och har aldrig tagit ut mig helt. Det har varit kul med långa cykelturer och heldagsvandringar. Inspirerande har jag tyckt att det varit att träna stavgång, core, jympa och stakmaskin. Några löppass genomförde jag i våras för att orka springa Blodomloppet. Roligt har jag haft på mina rullskidor under sensommaren och hösten. Bäst av allt, naturligtvis, skidåkning i underbar och snöklädd terräng i Gästriklands skidparadis Högbo.

För mig finns inte någon träning – eller tävlingshets. Jag rör på mig för att jag tycker om det, och mår bra av det. Viljan och lusten att klara utmaningar är stark hos mig. Just dessa egenskaper, vilja och lust, är viktiga karaktärsdrag för att kunna genomföra Vasaloppet.

Målet i Mora hägrar! Men jag ska njuta hela vägen från Sälen. Precis lika kul ska jag ha som jag haft under ett års förberedelser. ”Det är vägen som är mödan värt”!

Beviset

                                                     E-mailet, som kom den 23 mars 2015

 

Fyra dagar till Vasaloppet

Idag är det bara fyra dagar kvar till Vasaloppet. Nu ska jag och mina skidor vila till på söndag. Jag åkte två hyfsat långa pass, på vardera 25 kilometer, under förra helgen. Idag har jag stakat 5 kilometer med bra intensitet. Nu räknar jag med att formtoppen kommer. :) Tänk om, det blir så att alla mina träningsskavanker inte känns längre. Underbart skulle det också vara, om det dessutom skulle börja spritta i hela kroppen, precis som när jag var i tjugoårsåldern. Jaja, jag är nöjd om kroppen fungerar någorlunda under hela loppet! Det är ju bara :)  hmm, 90 kilometer mellan Sälen och Mora. Jag har under den här säsongen åkt 90 mil, alltså tio Vasalopp.

Sista passet innan Vasan.

                                                    Sista passet avklarat innan Vasan.

Studenternas IP, Uppsala.

                                                         Studenternas IP, Uppsala.